Vistelsetid i Sverige efter utlandsflytt

Skatterättsnämnden har i ett förhandsavgörande ansett att en vistelse i Sverige om fyra månader under sommaren och ytterligare ca tre veckor per år inte ska innebära stadigvarande vistelse och medföra obegränsad skattskyldighet.

Av tidigare avgörande i HFD 2018 ref. 30 framgår att fem, men inte fyra månaders vistelse i Sverige är tillräckligt omfattande för att en person ska anses stadigvarande vistas här. I nu aktuellt förhandsavgörande hade Skatterättsnämnden att bedöma frågan om pensionären A som vistas i Sverige fyra månader under sommarhalvåret och ytterligare tre veckor utspritt under året, är att anse som obegränsat skattskyldig i Sverige p.g.a. stadigvarande vistelse här.

SRN anförde att det av rättspraxis följer att om vistelsen i Sverige understiger en tidsperiod om sex månader ska bedömningen av om den ska anses stadigvarande göras med utgångspunkt i vistelsens längd, omfattning och regelbundenhet.

Enbart det förhållandet att en person regelbundet kommer att tillbringa fyra månader i Sverige kan inte medföra att hon ska anses stadigvarande vistas här. Även med beaktande av de kortare besöken om maximalt tre veckor årligen är vistelsen enligt SRN inte av sådan omfattning att den ska anses vara stadigvarande. A ansågs därmed inte obegränsat skattskyldig i Sverige.

Med hänsyn till denna och tidigare domar är det tydligt att antalet dagar inte är det avgörande vid bedömningen av om en persons vistelse i landet ska anses stadigvarande. Det är snarare antalet resor under året i kombination med vistelsetiden som avgör om personen ska anses vistas stadigvarande i Sverige vilket medför obegränsad skattskyldighet här.

SRN 62-18/D

Tillbaka till Innehållsförteckningen