OECD lämnar vägledning om internprissättning av finansiella tjänster

Den 11 februari publicerade OECD sin slutliga rapport för vägledning avseende internprissättning av finansiella transaktioner. Ett första utkast publicerades redan sommaren 2018; ämnets komplexitet, samt skilda synsätt mellan OECD:s medlemsländer om hur aktuella transaktioner ska prissättas, har dock medfört att den slutliga versionen publiceras först nu. Vägledningen är avsedd att läggas till som ett nytt kapitel i OECD:s riktlinjer - the OECD Transfer Pricing Guidelines for Multinationals and Tax Administrations.

Vägledningen tar sikte på hur man avgör om diverse finansiella transaktioner mellan närstående företag är förenliga med armlängdsprincipen. Vägledningen är betydelsefull när det kommer till att skapa en konsekvent tolkning av armlängdsprincipen mellan olika länder och innebär således ett stort framsteg för att kunna minimera internprissättningskonflikter och dubbelbeskattningssituationer. 

OECD:s vägledning fokuserar huvudsakligen på vad som är en korrekt avgränsning av de finansiella transaktioner som prissätts, utifrån fakta och omständigheter. Särskilt hur en sådan analys ska tillämpas på kapitalstrukturen i ett multinationellt företag som är del av en multinationell koncern, dvs vad som ska betraktas som skuld respektive eget kapital. I riktlinjerna klargörs dock att vägledningen inte hindrar att länder tillämpar inhemska regler för att hantera kapitalstruktur och ränteavdrag. Det föreligger således även fortsättningsvis risk för dubbelbeskattning i det avseendet. 

Därtill ges beskrivningar av de ekonomiskt relevanta egenskaper att beakta vid prissättning av finansiella transaktioner, som exempel kan nämnas bl a:

  • Närvaro eller frånvaro av ett fixerat återbetalningsdatum.
  • Skyldighet att betala ränta.
  • Långivarens status jämfört med vanliga långivare.
  • Låntagarens förmåga att få lån från icke-närstående utlåningsinstitut. 

Etc.

Vägledningen berör även specifika områden som relaterar till prissättning av finansiella transaktioner såsom treasury-funktioner, koncerninterna lån, cash pooling, hedging, garantier, hybrida finansiella instrument, återförsäkring. Slutligen ges vägledning kring vad som kan anses vara en riskfri avkastning respektive riskjusterad avkastning.

Artikel av: Louise Tensetti, skattejurist Mazars Malmö.

Finansiella transaktioner, som tidigare inte behandlats i OECD:s riktlinjer, får nu ett eget kapitel. Vägledningen utgör en del av de sista pusselbitarna i OECD:s omfattade BEPS-projekt, ett projekt som initierades redan 2013 med syfte att förhindra att länders skattebaser urholkas och att vinster förflyttas mellan länder genom skatteplanering. Vägledningen tydliggör att finansiella transaktioner kräver en genomarbetad och väl underbyggd prissättningsmetod. Förenklade prissättningar är således inte accepterade enligt OECD:s vägledning. Koncerner ombeds därför att se över sina policys för befintliga koncerninterna transaktioner och analysera hur OECD:s nya vägledning påverkar dessa. Det gäller exempelvis koncerner som använder sig av bland annat cash pools och hedging. 

Idag har skattemyndigheters granskning av finansiella transaktioner ökat avsevärt till följd av att bl a värdet på koncerninterna finansiella transaktioner har ökat betydligt. Eftersom många skattskyldiga har misslyckats att med noggrannhet dokumentera prissättningen av sina koncerninterna finansiella transaktioner, har finansiella transaktioner blivit en lätt måltavla för skattemyndigheter. Därför är den nya vägledningen särskilt välkommen. 

Per Katz, skattejurist Stockholm.

 

https://www.oecd.org/tax/beps/oecd-releases-transfer-pricing-guidance-on-financial-transactions.htm

 

Publicerad i Mazars nyhetsbrev Mars/April 2020.

Tillbaka till Innehållsförteckningen